Bit för bit - Helen

Men först, den obligatoriska presentationen av innevarande block. Sedan mitt förra inlägg har jag hunnit säga tack och hej till projektering och är nu sex veckor in i block tre, som i mitt fall spenderas på koncernstaben verksamhetsutveckling. Introduktionen på verksamhetsutveckling förvånade mig något enormt. Under en veckas tid fick jag och min norska traineekollega chansen att lyssna på olika personer som presenterade sin del av verksamhetsutveckling och det arbete som pågår där i detta nu. Herrejösses, här pågår det projekt må ni tro! Vissa större och mer omfattande än andra, men en gemensam nämnare för samtliga initiativ är entusiastiska ledare som inte verkar kunna sluta prata om pågående utveckling och framtida visioner. Därav förvåningen. Inte sällan kan man höra byggbranschen beskrivas som konservativ, det märks dock inte på geisten hos mina kollegor här på verksamhetsutveckling.

Under detta block tillhör jag huvudsakligen teamet som arbetar med intelligenta hem och fastigheter, men jag har även möjligheten att välja till fler fristående utvecklingsprojekt som intresserar mig, exempelvis projekt inom miljö och hållbarhet. Mina vänner i privata sammanhang tycker säkert att det är lite lustigt att just jag arbetar med utvecklingen av intelligenta hem, jag som är en ganska analog person i största allmänhet. Upprepade gånger har jag fått höra att jag är lika teknikavert som någons mor- eller farförälder. Det är givetvis en överdrift. Jag brukar säga att jag verkligen gillar teknik – men att teknik allt som oftast inte gillar mig. Hursomhelst, mina uppgifter kretsar inte kring att få själva tekniken att fungera, utan kring att undersöka möjliga utvecklingsriktningar, processförbättringar och tekniska komponenter.

Åter till reflektionen. Jag har ärligt talat varit lite kluven till antalet block i traineeprogrammet. Å ena sidan är det fantastiskt att få se så många olika delar av företaget, å andra sidan är det vemodigt att upprepade gånger behöva börja om på nytt. Trots vemodet på förhand känner jag nu att det utvecklar mig, för varje blockbyte går processen lite smidigare och jag blir hela tiden bättre på att sätta mig in i nya uppgifter och situationer snabbt. Jag motiveras av att försöka bli en – någorlunda – naturlig del av gruppen och bidra med värdeskapande så fort som möjligt. Det känns också som att jag så sakteligen kan börja bidra med kunskap och erfarenheter från tidigare block. Med eller utan hybris? Det är nog ännu för tidigt att säga.

Det häftigaste med min traineeupplevelse hittills är utan tvekan förmånen att få se en och samma organisation ur olika perspektiv. Det blir väldigt tydligt att jag uppslukas av utmaningarna kopplade till den specifika arbetsgruppen när jag är mitt uppe i ett block. Mer eller mindre omedvetet anammar jag min närmaste omgivnings synsätt. När jag sedan byter block, och får på mig nya glasögon, kan saker som jag tidigare tyckt varit självklara plötsligt förefalla ganska komplicerade.

Sakta men säkert lägger jag mitt JM-pussel, bit för bit, men organisationen som helhet kan inte överskådas med endast fem bitar. Den stora lärdomen jag bär med mig efter att halva traineeprogrammet snart har passerat är således inte sakkunskap om konstruktioner eller processer. Det jag tar med mig är vikten av att vara ödmjuk inför att olika personer ser samma saker i olika ljus, att sträva efter att motverka informationsasymmetri samt att bibehålla grundinställningen att alla i min omgivning gör så gott de kan utifrån givna förutsättningar.

Ha nu en riktigt härlig midsommar!