Där konsten slår rot

Men Bonica stannar inte vid väggbilden. Konstnären Magdalena Lundkvist har även haft möjlighet att påverka färgvalen på både hissfronter och postboxar, med ambitionen att konsten ska bli en naturlig del av byggnaden – något man möter, inte bara passerar. 

– Att få bidra till Rosendals utveckling har varit både meningsfullt och inspirerande. Jag har försökt skapa något som håller över tid, både estetiskt och innehållsmässigt. I mina bilder finns spår av platsen: kartor, växtmotiv, textfragment – allt sammanvävt till något som förhoppningsvis talar både till ögat och till något djupare, berättar konstnären Magdalena Lundkvist.

Växtligheten har varit följeslagare under hela arbetsprocessen. Under arbetets gång rörde sig konstnären genom Stadsskogen och Botaniska trädgården med kameran i hand och fångade former och stämningar. Tallar, kottar, bladverk, skuggor och element som sedan har flätats in i bildvärlden som bär tydliga spår av platsen och Uppsala.

– Jag har alltid dragits till mötet mellan det vilda och det strukturerade - det intuitiva som möter det genomtänkta. Där någonstans uppstår något som berör. Konstverket är ett sådant möte: mellan stad och skog, mellan stillhet och rörelse, mellan tanke och känsla, säger Magdalena Lundkvist.

Barndomsminnen har också letat sig in i verket. Konstnären minns sin pappas arbete på JM och hur kasserade ritningar blev barndomens ritytor – linjer och strukturer som än idag påverkar hennes bildspråk. Nu får hon själv vara en del av det bygget, men från en annan vinkel.

Orden som burit genom processen –  slå rot, som naturen känns, växande – har varit med som en inre kompass. Det är en konst som vill stanna. Som gör platsen till något mer än bara ett bostadsområde. Till ett hem.