Fler kvinnor till produktion - Linnea

Första dagen visades jag runt på bygget och jag fick reda på att jag har fått ett eget omklädningsrum. Samtidigt fick jag en del nyfikna frågor om varför jag som tjej har valt produktion. Jag svarar förmodligen på samma sätt som en kille hade gjort: jag är nyfiken på husbyggnationers framfart och ser en stor möjlighet att lära mig mer genom att vara med där allt händer. Jag får också träffa olika yrkesroller och personer.

På kontoret finns en jämn könsfördelning men ute på bygget är jag ensam tjej. Eftersom min erfarenhet av att vara på byggarbetsplatser är låg blev jag de första praktikdagarna guidad av min handledare ute på bygget. Nu går jag gärna runt själv och pratar med gubbarna och möts alltid av ett leende. De tar sig tid till att förklara och visa mig när jag ställer alla möjliga frågor. Jag har fått många positiva kommentarer när jag pratat om mitt yrkesval med gubbarna och de har ofta beskrivit att de själva hade uppskattat en jämnare könsfördelning.

Jag kan bara beskriva min specifika upplevelse och arbetsplats och jag har inte mötts av en machokultur. Ute på bygget är det en skämtsam ton som jag jämför med mina år inom elithandboll. För att nå ett mål som ett lag så behövs det leenden och skämt för att orka med det tunga fysiska jobbet vilket även bidrar till en tightare grupp. Skämten har aldrig gjort att jag känt mig dumförklarad eller kränkt som tjej.

Att JM nu gör en satsning på att utbilda fler kvinnor bland hantverkarna gör mig väldigt glad. Det går inte att bara rekrytera från halva befolkningen om vi ska klara av att rusta för Sveriges befolkningsökning. Sammanfattningsvis så känner jag mig inte skrämd av kommentarer om att en machokultur  förekommer utan jag känner mig ivrig och peppad över att  få vara en del av förändringen i byggbranschen. Jag kan verkligen rekommendera fler tjejer till att söka sig till produktion.  

// Linnea